Helén Sahlin

Senaste inläggen

Av Helen Sahlin - Lördag 20 maj 00:00

Hej hörni!

Vet inte hur många gånger jag säger typ förlåt och säger att jag vill och ska försöka skriva mer här, det spelar nog ingen roll för det blir inte bättre lol. Jag har många anledningar till det och jag har skrivit om det innan, om bland annat lusten och tiden försvinner. Men idag hade jag även tänkt att ta upp en annan anledning som jag nu förstår har levt med mig de senaste 3 åren, utbrändhet och prestationsångest.

Jag vet inte vad som räknas som utbrändhet och inte men jag vet i alla fall att sedan mitten av höstterminen i 2:an har jag känt att hålla upp en fasad i skolan, göra allt arbete, göra saker på fritiden (umgås med vänner, skriva och göra saker jag tycker är kul) och samtidigt som jag ville ta körkort och ha ett jobb var något som började tära på mig. Jag började få ångest av det, men då förstod jag inte att det var just det, för jag trodde bara att det hade med att jag inte visste vem jag var, social fobi och att mina vänner skulle lämna mig och liknande eftersom det var mycket drama i 1:an med min inre vänskapskrets, men det är lagt och djup begravt so let's move on! Jag blev i alla fall deprimerad och tack vare min skola så fick jag för första gången i hela mitt liv en psykolog som faktiskt kunde hjälpa mig med mina problem. Jag utmanade mig själv och gjorde saker jag aldrig trodde jag skulle kunna göra utan att få sån grov ångest. Samtidigt som jag gjorde så sjukt många saker samtidigt och idag förstår jag inte hur jag klarade av det. Jag har alltid haft svårt att säga nej och jag hade ju sedan tidigare fått konsekvenser för det, men detta var något helt annorlunda.

Jag hade ju som sagt skolan, körlektioner, samtidigt som jag tog teorilektioner till sent på kvällen, gick till psykologen dagen efter, letade jobb, var funktionär på ett konvent, hittade ett jobb på Öland och spenderade en dag på att bara åka till stället och jobbade där och så blev det ännu ett drama igen. För vissa låter detta kanske inte jättemycket och jag tyckte själv inte att det var jättemycket, för jag är en person som älskar när det händer saker hela tiden och jag var alltid det rastlösa barnet när jag var liten som hela tiden klagade på att jag hade tråkigt tills öron föll av på vissa. Jag tyckte inte detta var mycket även fast jag aldrig hade gjort så mycket på samma gång innan, för jag hade hört att det är bra att ha många bollar i luften och att man ska prestera bra överallt etc. Jag ville ju inte misslyckas, att vara den som inte får ett jobb efter studenten, att vara den som inte har körkort, att vara den som får "dåliga" slutbetyg och absolut inte den som det syns att den inte mår så bra. Jag ville aldrig mer prata om min psykiska hälsa så fort jag klev innanför dörren i 1:an, för att jag ville inte klassas som ett psykfall eller liknande, jag ville vara "normal" och stabil. Många i min omgivning sa även till mig att jag var så duktig som gjorde allt det här och att det var självklart att jag skulle välja det här, det här och det här för jag vill ju inte sluta med inga pengar, inget körkort, inget jobb sedan när jag blir 18. Jag förstår också nu att den klassen jag gick i var väldigt fokuserade på att få så bra betyg som möjligt och där stod jag med bästa betyg som D i bild från 9:an. Jag blev antagligen triggad av det och försökte bara jobba hårdare och hårdare. Alla dessa tankar började leda till självhat för att jag började jämföra mig så mycket med andra och till slut ville jag inte att andra skulle se mig och se hur misslyckad jag var för, jag låg på gränsen till i F i engelska 6, var nästan med om en bilolycka då jag körde på väg till en körlektion och förlorade jobbet på Öland efter en dag för att jag tydligen hade varit för långsam. Allt detta tog väldigt hårt på mig men det var nog bilolyckan som fick mig att drabbas som värst. Jag har fått det återberättat för mig av mamma att det inte var så illa och att vi antagligen inte hade dött, men jag är än idag fortfarande rädd för att köra och rädd för att det var just det som fick mig att brista, det som fick mig att förstå att stressen och pressen jag har lagt på mig själv var inte hälsosam. Jag blev jättesjuk efter den händelsen, mer sjuk än vad jag hade varit på väldigt säkert 2-3 år och var borta i ungefär 1 och en halv vecka från skolan. Jag sa upp mig från jobbet för de ville ha tillbaka mig på villkoret att jag kom och jobbade ännu mer innan jag ens hade fått sommarlov, men det förstod jag att jag inte skulle kunna. Jag tog även en paus från körskolan jag körde på och sa det till dom samma dag som bilolyckan nästan hände.

Det jag gjorde sen var att jag fokuserade på skolan och gjorde klart alla uppgifter, sen fick jag sommarlov och då gjorde jag ingenting, jag menar det exakt ingenting. Det var den bästa medicinen för mig, jag tog varje dag som den kom och bara vilade upp mig tills jag blev riktig rastlös någon gång i slutet av Juli.

Jag började sedan 3:an och möttes första veckan av tunga uppgifter som jag tänkte att jag skulle vara bered och taggad på, men det slutade med att min hjärna blev så trött att jag inte visste vad jag skulle göra. Nu i 3:an känns det som att jag mestadels bara gått på autopilot för jag förstod nu verkligen hur trött jag var på skolarbetet. Jag började tänka att allt jag gjorde i skolan var meningslöst och att jag bara var där var meningslöst, och man kan kan klassa det som en form av depression, men jag var ändå på något sätt oftast glad då 3:an har tekniskt sett varit det bästa och roligaste året och det är riktigt tråkigt att all pepp och motivation verkligen försvann. Utbrändheten började visas genom att jag hade svårt att sova, fick mörka ringar under ögonen, blev mer småsjuk, hade ångestliknande symtom utan den riktiga ångestkänslan som innan och mina ständiga blodsockerfall har varit helt sjuka tbh!! Men det som gjorde att jag inte gick in i väggen eller bara gav upp över huvudtaget från första början var att jag insåg att jag behövde verkligen ta det lugnt och det gjorde jag genom att jag lät mig själv vila när jag behövde vila (som idag egentligen), jag hade som många runt omkring som förstod mig och stöttade mig och jag hade nog aldrig klarat det utan min familj och vänner där, sedan är jag väldigt envisa om att jag ska klara vissa grejer (Throwback på dagen jag fick reda på att jag klarade matte 2b!!) och jag även alltid hittat det roliga ur det tråkiga och alltid kämpat eftersom jag vet att det kommer alltid bli bättre bara du håller åt. Allt detta har resulterat i att jag har klarat mig igenom dessa åren, även om jag många gånger gråtit, viljat hoppa av skolan, aldrig mera lämna min säng osv så är har jag kommit längre idag än vad jag någonsin hade kunnat drömma om och varit tidigare. Det är så viktigt att försöka ha insikt i vilken jävla kämpe man själv är och hur mycket en människa faktiskt klarar av! Men det jag vill verkligen få fram är att lyssna och ta vad din kropp säger, är du trött så vila! Vila verkligen ut! Ta inte heller på dig för mycket ansvar än vad du kan klara av! SKIT I VAD ANDRA SÄGER, eller vad samhället och normerna säger att du SKA klara av och vad du BÖR kunna. Vi människor föddes inte alla med exakt samma egenskaper och förutsättningar. Vissa personer kan inte vara läkare, advokater, rika affärsmän, popstjärner, miljon-biljonärer, akademiker, forskare, etc. Alla människor lär sig inte lika snabbt och alla är naturligtvis inte stresståliga. Vi MÅSTE förstå att normerna och idelen i det samhället vi lever i är ouppnåbara. Det går inte att alltid vara bäst på alla plan, man kan inte alltid visa sin bästa sida och man kan inte alltid hålla igen tårarna. Det är så sjukt att man inte kan eller får gråta i det här samhället, man får inte ens vissa någon form av känslor nästan alls längre. Jag förstår inte hur inte samhället satsar på de som är kreativa och nytänkande, det är dom som kommer bygga upp vår framtid. Även om jag själv inte är särskilt kreativ så förstår jag nu att det mer har att göra med att allt det där med att välja kreativa yrken inte skapar en trygg framtid osv. Men man ser idag folk som lever på youtube och andra sociala medier som kom för mindre än 5 år sedan. Snart fungerar inte argumentet med att det inte skapar en säker framtid, vi är liksom redan inne i den framtiden. 

Allt detta låter så cheesey, men det är så viktigt för det är så lätt att man klistrar på ett leende och bara fortsätter att jobba, plugga, eller köra vidare. Det viktigaste är inte att göra andra nöjda, eller att vara bäst på allt, det handlar om att du själv är nöjd. Det handlar om att en själv gör något som en kan vara stolt över, tycker är kul och älskar. Har man en dröm i livet ska man inte kasta bort den för att den är för dum, eller för att man måste lägga tid på annat. Det kan ju också vara så att man inte vill uppnå den drömmen längre and that's fine, bara man gör något i livet som man tycker om och som man känner sig nöjd över. Kom ihåg att vi egentligen har inga måsten i livet, även om vi fuckar upp saker nu i 20 års åldern kommer det inte betyda att vi blir misslyckade vuxna. Allt handlar om att lära sig i den här åldern av sina misstag så man kan bli en bättre människa *Cringe but true*. Så snälla, ha inte så fruktansvärt bråttom med allt! Du behöver inte ha körkort först i klassen, ha högst betyg i alla ämnen (det är fortfarande brist på jobb i Sverige så det spelar ingen roll vad du har för betyg, bara du har kompetens och på en gymnasieexamen), du behöver inte heller ha ett fancy jobb på Ica eller Mcdonalds det räcker med att du väljer någon bra praoplats i högstadiet och typ klipper gräs så länge du är utåtriktad så löser det mesta sig (100% me but anyway). Sedan beror mycket på vad ni har valt i gymnasiet och hur mycket ni har kört på med allt, endel linjer kräver mer plugg än andra och så är det antagligen. Låt bara inte allt äta upp dig inifrån för hälsan är det viktigaste en har, utan den dör vi liksom. Det viktigt att ta vara på den lilla tid vi har här, och det gör man bäst genom att ha en balans mellan att låta sig själv vila och ha många bollar i luften.


Okej, det är nog dags att sluta ha mitt late night talk nu för allt känns så flum. Godnatt!

ANNONS
Av Helen Sahlin - 23 december 2016 08:53

Hej.

Jag börjar ju varje mening med att jag vet att det var ett tag sedan, men nu var det är det ju faktiskt. 

Jag har tänkt på att skriva ett blogg inlägg nu under en väldigt lång tid, men jag har verkligen inte haft någon tid överhuvudtaget. Det finns egentligen så mycket att skriva och berätta om och känner att om jag skulle göra en årsresume så skulle det ta flera veckor att läsa. Men något form av inlägg för att sumerar detta år behövs, för behöver verkligen reflektera över vad fan som har hänt detta året. Allt har gått så snabbt att jag inte hunnit med och nu är det liksom snart ett nytt år, mitt sista år som tonåring - men inte som instabil. 


Vill bara egentligen skriva detta inlägget och berätta att jag lever. Jag har verkligen viljat skriva mer än jag har gjort detta året, men på grund av skola, stress, depression och utmattning så har jag mestadels bara gjort det som varit mest nödvändigt (hålla kontakt med de som är mina närmaste vänner och familj, samt vilat). Dock ska jag försöka (kan dock inte lova) att börja skriva mer (för jag älskar att dockumentera vad som händer i mitt liv c: ). Det lär också behövas skriva mer, då jag har mycket att berätta om mina äventyr jag varit med om och ska vara med om 2017.


2017 så ska jag nämligen åka till Japan (12 Januari, alltså väldigt snart!!!), ta körkort förhoppningsvis, gå på min första och antagligen enda bal, ta studenten, förhoppningvis komma in på den linjen jag vill på universitetet i Kalmar med omnejd, förhoppningsvis jobba lite och uppnå lite mål som jag har inför detta kommande år. Det kommer bli ett tuff år igen, antagligen men jag ska vara mer redo för utmaningarna som ställs!


Förhoppningsvis kommer 3 inlägg ut innan året (och kanske dagarna efter) är slut. Så vi ses då! :) 


ANNONS
Av Helen Sahlin - 2 oktober 2016 12:15


Jag gör: Ett blogg inlägg, duuh!

Jag kan: STAVA!! Nä, men jag kan tydligen räkna ut folks strategier i schack

Jag köper: I preteritum så köpte jag en powerbank, termos och present till Hugo

Jag borde: Plugga inför prov, göra upp schema för nästa vecka, gå på toa

Jag måste: Snart verkligen gå på toa, städa i mitt kaosaktiga rum, planera/fixa och ordna med massa vuxensaker #grownUp

Jag vet: Att hur mycket jag än försöka deny:a så behöver jag ha en tvättkorg i mitt rum

Jag tycker: Om att äntligen ha lite egen tid

Jag tänker: På hur jäklans många grejer jag vill spara till, ångrar lite det jag har köpt och vill skaffa rabattkort överallt

Jag förbrukar: Min tid med att kolla på youtube och se tvätthögen växa

Jag lyssnar: På fåglarnas kvitter utanför mitt fönster

Jag drömmer: Om materiell lycka för tillfället, men också om att känna att jag har tid och använda den rätt

Jag längtar: Faktiskt efter julen (mest för snön), halloween/höstlov, tid till att läsa böcker

Jag fasar: Lite över Polen då jag kommer bo hos en familj som jag inte känner och prata engelska, annars typ inget just nu

Jag använder: Min mobil och Ipad om man nu menar tekniska prylar

Jag njuter: Av att sova

Jag blir: Glad av att se andra glada och av typ chocklad och mini dounats ^^

Jag äter: Ingenting för tillfälligt men funderar på att gå ner och hämta chocklad

Jag dricker: Vatten (påminner mig att jag måste gå ner och hämta nytt vatten)

Jag struntar: I gymnasiearbete just nu :l

Jag ska: Snart ner och hämta chocklad! Och förhoppningsvis kolla på någon film

Jag sparar: Till Japan, körkort, funderar på att börja pensionsspara (man tar sig inte till Norrland utan att spara, eller vad säger du Leona? :p)

Jag brukar: Plugga på vardagar, sova på helger och inte mycket mer

Jag stirrar: In i Ipadens själ

Jag läser: För tillfället en bok av David Levithan, Jag,en heter den

Jag vill: Just nu egentligen äta lunch för blev hungrig av denna listan xD



Hoppas ni har en fortsatt trevlig Söndag! :)


Här är HanaPees blogg om ni vill läsa den: blogg.ng.se/hanapee/

Av Helen Sahlin - 4 september 2016 22:00

Hellu! Hoppas ni mår bra! Idag tänkte jag skriva lite om min sommar då ni säkert undrar vad jag egentligen har gjort. Jag har ju som sagt inte jobbat denna sommaren, utan bara tagit det lugnt efter den hektiska vårterminen. Jag kommer tyvärr inte ha med några bilder i detta inlägget och jag vågar ej lova något men förhoppningsvis blir det ett separat inlägg med de bilder jag har tagit i sommar. :)

Okej! Vi backar tillbaka bandet och reser til början av Juni :D

Juni!:

I början av Juni (innan den 10:e Juni ungefär) och slutet av Maj så var jag fortfarande på högvarv och jag hade varit så otroligt stressad hela vårterminen och jag kände mig ganska misslyckad för att jag i princip kom på att jag inte skulle palla jobba. Jag minns inte jättemycket från i slutet av Maj och början på Juni, men minns att jag skickade in de sista uppgifterna i årskurs 2 och att jag var så lycklig! :) Kollar igenom gamla meddelanden och tydligen så var jag och Gabriel på bio (tror vi såg Alice through the looking glass). Sen så var det också Söderåkradagen då jag och Gabriel testade på zumba utomhus, åt mat från många delar av världen på asylboendet (fd hotellet) och gick ner och tränade gratis på gymmet. Minns också att Leona kom lite senare under dagen och vi alla umgicks hemma hos mig och hade det trevligt. :)
Den 9 Juni åkte vi en helg till Borås för att gå på min kusins student. Vi kom på Torsdagen eftersom jag var ledig på fredagen, så på Torsdagkväll när vi kom fram så gick jag och min moster på bio och såg Warcraft (som för övrig verkade kul att spela). Fredag förmiddag var rätt kul då det var första gången jag var på en anhörigs utspring. Kvällen däremot blev inte lika lyckad. Det var fest och alla över 10 drack förutom jag. Folk började liksom redan ta shots klockan 7 på kvällen, så jag och mamma åkte hem till min morbror ganska snabbt. Jag mådde inte så bra då så jag vill helst åka hem. Vi åkte då hem på Lördag men tog ett snabbstopp i Skene och till mormor och morfars grav.
  Dagarna gick sedan och då kom mitt sommarlov (15 Juni). Samma dag tog också våra treor studenten, men även mina två kompisar (Hinken och Joy) :D Det var riktigt roligt att se faktiskt! :) Joys studentfest var på samma dag så det var bara för mig och Gabriel att åka hem till mig, äta mat och tårta (vilket jag inte rekomenderar för det fanns så mycket mat hemma hos Joy), duscha, byta om och sedan åka mot Joy. Jag kan säga i alla falla att den studentfesten var snäppet roligare än min kusins! Fredagen därefter så slutade också 00:orna 9:an på vår gamla skola så jag och Gabriel gick dit för att ge blommor till Hugo. Det var riktigt kul för det var as längsen vi såg Hugo sist och han blev jätteförvånad och glad över att se oss. :) Sedan var det också Hinkens studentfest och det var första gången någonsin jag var hemma hos hanmen det var najs. Jag åkte med Johanna upp och pratade med en kille där som tydligen hade sett mig flera gånger innan och jag märkte sedan i efterhand att jag ''tror'' jag har en bild på honom på den skolan som Hink och Joy gick på innan. Det var lite läskigt, men han var trevligt.
  Sedan åkte vi till Gotland för några dagars semester och kan bara säga att det var så otroligt fint där! Om ni får chansen att åka dit så tycker jag ni ska ta den för det är verkligen värt det! Dyrt, men det är som att vara utomlands där alla pratar svenska. Vi var där i 5 dagar, bodde i en campingstuga fast vi hade med oss bilen så vi åkte runt hela ön.

  I slutet av månaden spelade jag och Johanna in videos till båda våra kanaler och sedan hände nog inte så jättemycket mer den månaden. :)


Juli!:

1 Juli så var jag och några från min skola +- andra människor på en tjej som hade varit utbytesstudent på vår skola i 1 års avskedsfest på Långviken och två dagar efter åkte jag, mamma och en annan till Malmö arenan för att kolla på sammankonsten. Det var as mycket folk och ingenstans som jag och mamma kunde sitta (för mamma har ju panikångest och får panik när det är för mycket folk) så jag och mamma åkte så småningom hem igen, men det var en liten rolig roadtrip. :) Jag umgicks också med Leona ett par gånger i Juli och Augusti och vi hade det verkligen jättekul! Är jätteglad över att vi har spenderat tid tillsammans denna sommaren då hon bor på internat och vi hinner inte träffas så ofta. :/ Jag har också tagit kontakt med min pappa och fått reda på rätt mycket över saker som jag undrat hela mitt liv. Kanske gör ett inlägg om det någon gång, men just nu är det lite jobbigt och vet inte riktigt hur jag ska tackla detta tbh. Utöver allt annat så har jag vålgästat Gabriels jobb några gånger. Vi har haft SU Maraton (snarare sakt pokemon lan) Jag har haft ett läs maraton, då jag läste 1 bok xD Har också haft återträff med gamla högstadieklassen, vilket var riktig härligt träffa alla igen. Det känns som det inte gått någon tid alls sedan vi slutade 9:an varje gång vi träffas <3

Jag, mamma och Leona var på bio i Karlskorna för första gången och såg Tarzan som otroligt bra och spännande! Det enda minuset var att jag tog alldelse för mycket salt på popcornen så det knappt gick att äta. :p I slutet av månaden så var jag i Kalamr och sov över en natt i Gabriels morbrors lägenhet då Gabriel var där i ett par dagar och matade katterna medans hans morbror var bortrest. Vi hade det rätt trevligt, även fast vi inte lyckades mikra popcorn utan microvågsugn.  

  Så gick den månaden och jag vet att jag inte var bra alls på att näman datum i Juni (antagligen inte i Augusti heller) men det är svårt lite svårt att komma ihåg allt.


Augusti!: 

I början av Augusti så gjorde jag inte särskilt mycket, minns att började pyssla lite och fick riktigt mycket inspiration från pinterest. Johanna hade också fått körkort så jag fick sitta i passagerarsätet ett par gånger då vi åkte på pokemonjakt. Sen så började jag blogga och skriva lite mer och började kom in i lite mer rutiner. Jag var också rätt mycket hemma hos Gabriel och fick då även träffa hans nya lillasyster Isabelle som var så liten!! Jag och Gabriel var också på vågen second hand och kollade på böcker som bara kostade 1-2 kronor. Sen så har jag ju berättat om stadsfesten och allt det. Efter det såg gick min mobil sönder så andra halvan av Augusti är lite oklar från min sida då det var mycket mobil byten och liknande. Men veckan innan vi började så skulle vi ha en överraksningsfest för Johanna med bara dom från vår skola och den blev jättelyckad! Sedan åkte vi några stycken på roadtrip till Oskarshamn och kom hem vid midnatt. Och slutligen så hade Johanna en taco och filmkväll hemma hos henne då vi kollade på harry potter filmer  och det var ett fint avslut på mitt såkallade ''sista'' sommarlov. Det är helt otroligt att även fast jag inte gjort någonting lyckades göra väldigt mycket. Det har varit ett fantastiskt sommarlov och även fast jag vet att jag kommer ha fler sommarlov så blir det nog det sista som jag verkligen kan vara ledig i 2 hela månader. Det är dessutom det sista sommarlovet som jag är barn. Jag fyller ju år om 12 dagar och då blir jag myndig! Aja, tack alla som har varit med och gjort min sommar! Det har verkligen varit jättekult och kunde inte haft det bättre!


Nu ska jag gå och lägga mig snart så jag kan ha kvar min sömnrutin. Ha det bra så hörs vi! 


Av Helen Sahlin - 20 augusti 2016 16:45

Okej, detta inlägget har jag planerat att skriva i ungefär en vecka. Det har dock inte blivit av eftersom det har varit mycket att planera inför Johannas ''surpriseparty'', min mobil gick sönder (det har inget att göra med det jag ska berätta nu) och så ska jag dessutom på tacokväll hos Johanna idag. så jag ska försöka att berätta denna historian med så mycket detaljer som möjligt, men ändå inte dra ut på det. Jag kan bara säga att detta som jag kommer berätta är antagligen inte det sjukaste som har hänt mig (som jag tyckte när jag kom hem 2 på natten för 6 dagar sen). Men jag tycker fortfarande det var sjukt oväntat. Jag kommer bara nämna Hinken, Gabriel och Johan namn, eftersom jag vet inte om det är så bra att lämna ut de personernas namn som är inblandade. Fast tekniskt sätt är jag 99% säker på att ingen av dom kommer läsa det här, men känner ändå att jag inte vill ge ut deras namn (kanske kan förkorta det med bokstäver, men ej mer än så. Men Leona, om du vill veta vilka det är så får du skriva i chatten, tro mig dock när jag säger att jag tror inte du vet vilka det är för ingen som jag och en annan kompis har frågat känner ''den'' personen. Aja, i alla fall. Borde börja berätta nu.



Del 1- Början
Allt började då för en vecka sedan att jag vaknade upp som jag vanligtvis brukar göra. Jag har sett bilder på när några av mina vänner var på stadsfesten och jag kände mig lite avundsjuk för ingen hade frågat mig. Jag trodde att Gabriel hade kommit hem från ''det stället han skulle till'' på fredagen för vi hade bestämt att vi skulle träffa några i församlingen och grilla, då de hade kommit britter på besök till Bergkvara. Men han hade sagt samma dag som jag trodde han kom hem att han antagligen inte kunde eftersom han skulle fira sin morbror och jag tänkte typ: Aja, då går jag väl själv med mamma då. Men när mamma vaknade mådde hon inte så bra så då förstod jag att det inte skulle bli något av med det. Så då funderade jag: hmm.. Ska jag gå på stadsfesten i alla fall? För jag visste att det skulle vara en artist, Little Jinder, som skulle uppträda klockan 8 och då tänkte jag att jag kunde ju åka dit någon timme innan, umgås med vänner i Kalmar, se artisten och sedan åka hem. Grejen var den att jag funderade på att fråga någon från torsås hållet om de ville följa med men jag kände att det var på så kort varsel och jag ville egentligen helst kunna bara se den artisten utan att känna mig tvungen att hänga med folk vart de än går. Så jag skickade istället på snapchat till Hink, L, Johan och J om de skulle gå på stadsfesten och jag fick svar från Hinken först att han skulle gå och sedan av J att hon skulle komma lite senare då hon var i Växjö just då. Det jag trodde var att hon skulle komma ungefär samtidigt som jag skulle komma in, men det gjorde hon verkligen inte. Jag förstod alltså redan att jag skulle umgås med Hinken och hans vänner innan J kom och Joinade oss och jag visste ju inte vilka de andra var som skulle komma, jag trodde ju typ bara att det var personer jag kände osv, så jag var inte riktigt beredd vilka som skulle vara där. L svarade i alla fall ( TACK OCH LOV!) och hon undrade såklart vilka som kommer och då skrev jag att J och Hinken kommer komma och det kändes rätt chill så hon beslöt sig för att möta upp med oss och etc. Grejen var bara att varken Hinken eller J svarade på vilken tid de skulle komma och eftersom jag bor på landet så är ju jag tvungen att anpassa mig efter busstiderna. Och jag kan säga er direkt att busstiderna är INTE bättre på en Lördag, så jag väntade på svar och jag får alltid panik när man ska planera något och de/den andra personen/personerna är helt chill eller bara inte vet hur de ska göra (#Gabrieliettnötskal), det är rätt jobbigt eftersom bussarna går som de går och jag själv blir så jäkla stressad när sånt händer. Och jag hade verkligen smått panik eftersom jag inte fick svar och kloackan var cirka halv 5 och min buss skulle gå 5 över 5. L föröskte lugna mig och inte stressa upp mig själv, vilket funkade sådär, och till slut svarar Hinken när jag är vid min busshållplats och på bussen bestämmer vi platsen jag ska träffa dem och allting.


 



Del 2- När allt fuckar upp

 Jag kände fortfarande ingen lättnad för jag visste inte vilka de andra personerna var och L skrev att hon skulle komma en halvtimme efter mig. Och det är ungefär nu allt konstigt börjar hända. När jag kom fram till Kalmar så gick jag till Sveaplan och mötte upp Hinken, A och E som stod och snackade om massa saker jag inte hängde med i. Jag kände ju A sedan innan men E hade jag aldrig träffat och det är just denna personen som jag verkligen inte hade någon aning om eller visste alls någonting om. Aja, vi var där och väntade i mer i en halvtimme på folk. Jag väntade på L och de väntade på någon jag trodde hette Samir (men det var tydligen inte hans namn) och resten av kvällen kallade jag honom för Samir och Viktor (vet fortfarande inte varför jag skrattade åt det men tyckte det var as kul).

Vi stod i alla fall där och väntade och det verkade som att de var hungriga för jag hade lite av min mammas bröd i väska och de försökte ta av det så jag ringde L och frågade vart hon var och då sa hon att hon skulle bli lite sen osv. Hinken och resten blev trött på att vänta så de bara lämnade mig där jag var och gick til Max... Så jag väntade kvar som den äkta vän jag var på L :p Samtidigt som jag väntade fick jag en snap från J där hon skrev att hon skulle komma runt 11 tiden på kvällen. Jag fick inte riktigt panik men jag tänkte typ: Jahapp, vad gör jag tills dess då?, för jag visste att L inte ville vara ute så länge och dessutom kände inte hon Hinken eller de andra så jag var rädd att det skulle bli stelt och så. Men jag bara dealade med det och mötte upp L och så gick vi mot Max där de andra var. Jag presenterade L för alla (inte alla på max, men ni fattar vad jag menar) och så började vi prata. Hinken och A pratade om Star Wars, Samir och Viktor satt mest tyst i ett hörn och jag, L och E pratade om allt möjligt. Jag minns att vi kom in på konspirationsteorier och helt från ingenstans började vi prata om konspirationsteorin om Hitler. Jag vet inte vart det kom ifrån men helt plötsligt säger E att Hitler hade en mikropenis och jag vet inte vad Hinken sa för att någon sekund efter så skriker han ut att Hitler hade en mikropenis 2-3 gånger, högt och tydligt inne på Max. Och ja, folk tittade snett mot vårt bord. Jag ville typ ut därifrån så snabbt som möjligt för det var ganska pinsamt :I. Vi gick till slut därifrån för att gå tillbaks till stadsfesten och kolla runt. Det var fortfarande jag, L och E som pratade och gick längst fram och Hinken och A gick längre bak, Samir&Viktor hade gått och kom inte tillbaka på hela kvällen. Lol, låter som en läskig spökhistoria xD. Men jag, L och E fangirlade över munkar som vi ville köpa och E visadebilder från när han var i Kina och jag pratade Japanska medan han (E) svarade på Kinesiska och vi hade det ganska kul. Men jag började märka att E mer och mer börjar närma sig L och det blev allt stelt. Han började komma närmare och viska saker i hennes öra och jag kunde verkligen känna att hon tyckte det var lite obehagligt. 

Vi gick runt i Kalmars innerstad och kollade runt lite, vi tappade bort varandra en gång och det började regna lite så det var tur att man hade med sig regnjacka(Y) Hinken och A ville se något band/artist/ jag vet inte som hette Trofast. Varken jag eller L tyckte artisten var särskilt bra så vi ställde oss längst bak både pga det och för att det var riktigt jävla högt ljud. När Trofast hade spelat klart så kom E och de andra fram till oss och sa att de skulle åka hem till E och vi fattade inte varför och hur men de förklarade att vi bara hade 20 min på oss att hinna fram och tillbaka så vi började springa mot A's bil. Det berättade på vägen att E tydligen skulle langa över en Vodka flaska till någon och att det var därför vi skulle skynda oss. Det var då jag fick reda på att E inte var en UNF:are. Jag ska försöka förklara det här, det är så att Hinken, A och jag är UNF:are (alltså nykterister). Och vi satte oss allså i en UNF:ares bil och körde hem till snubben E för att han ska kunna hämta en Vodka flaska och langa den vidare??? Det hela vara bara så konstigt... Men i alla fall, A hade parkerat bilen precis vid stationen, så det var inte alls någon lång bit och gå. Och det tog inte alls särskilt lång tid eftersom E typ sprang upp till sin lägenhet på 3 min och så åkte vi rakt in till stan igen. När vi var tillbaka inne i stan såg vi en stund på Norlie& KKV, som jag för övrigt har ett starkt minne av att jag sett förut men det kanske jag inte har kommer verkligen inte ihåg. E försvinner (antagligen för att langa över vodkan) men innan dess så byter han facebook med L och jag pratar om att jag vill ha en Volkswaggen buss xD Haha var bara tvungen att ta med det för hade verkligen viljat ha en sån! Vi pratade också om att göra om det till en  scooby doo bil och allt möjligt! XD Men när klockan var typ 10 och precis när Jo kom så beslutade jag och L oss för att dra hem till henne och vänta på J där, för jag tänkte typ att jag kan ju alltid träffa Hink, Jo och A senare med J. Jag trodde liksom att J skulle vara frame vilken sekund som helst, men när jag ringde till henne (ungefär innan 10 tiden) så hade hon typ inte ens åkt från Växjö än. Låt mig bara påpeka att det tar 1 timme och 20 minuter att åka från Växjö till Kalmar och J ringde alltså och sa att hon var på väg vid kvart över 10 typ, så sjag skulle få stanna hos L ett bra tag till. Jag var dock okej med det eftersom jag just då helst av allt ville bara sätta mig ner och ta in av det som hade hänt.

 

     

 

Del 3- Hemgången och in på natten

Jag stannade hemma hos L fram till kvart i 12 ungefär och vi gjorde inte så mycket mer än att prata och gå igenom det som hade hänt. Jag kände mig riktigt lättad, men också trött. Jag hade samtidigt lite ångest för jag visste inte när jag skulle komma hem. J ringde när hon nästan var framme i Kalmar och hon hade tydligen med sig en annan person från Växjö jag aldrig hade träffat förut. Vi åkte då in till stan och ställde bilen bakom domkyrkan, där parkering var läskigt tom. Klockan var prick midnatt och jag hade aldrig varit ute så sent i Kalmar någonsin. J hade bestämt att hon skulle möta upp en kompis från skolan till oss som jag hade sett tidigare den dagen. Det var 20+ gräns på klubbarna inne i staden denna lördagen så hon kom inte in, eller aa ingen av våra vänner kom ju in. För J visste att Hink, Jo och A var någonstans i Kalmar och försökte ta sig in. Vi gick först lite runt i Kalmar och sen gick vi till Max för den skolkompisen som jag och J kände blev hungrig. Jag såg några i min klass där inne på och tydligen var det en annan från min klass som också hade sett mig där och I don't know. Antagligen var det många som såg mig som jag inte ens märkte. Denna skolkompisen eller vad man ska kalla henne var lite onykter så efter att vi hade varit på max och gick tillbaka till bilen så sa hon att hon mådde illa och dte kändes som hon behövde spy och jag sa: Du spyr inte i närheten av mig i alla fall!. Som tur var spydde hon inte. Men aa, den personen från Växjö brukade inte komma till Kalmar så ofta så J bestämde sig för att visa henne runt om i Kalmar. Så vi åkte runt Hansa city, där det också var helt tomt, och tillbaka igen så att denna skolkompisen skulle hinna med sin buss hem som gick halv 2 eller något. Efter vi hade lämnat av henne på stationen så var vi äntligen på väg hemåt. Jag ringde mamma och berättade det, för hon trodde jag senast skulle vara hemma typ halv 1 så ville jag bara ringa henne så hon skulle slippa vara orolig. Jag kom hem cirka 2 på natten och jag har aldrig varit ute så länge i hela mitt liv. Asså jag har gått nattpromenader och så men det var liksom första gången jag var inne i Kalmar vid den tiden och det var första gången jag såg så många vara ute i stan vid den tiden. Det var helt enkelt mycket som skedde första gången. 

Jag somnade inte förens efter 3 då jag pratade med lite människor via messenger osv, och nästa dag jag vaknade upp så undrade jag verkligen vad det var som verkligen hade hänt. Jag kan säga att nu i efter hand, en vecka senare, så känns det fortfarande konstigt för jag brukar verkligen inte göra sånt här. Det var på ett sätt kul för att det var så händelserikt, men samtidigt läskigt eftersom jag verkligen inte var beredd pådet här. Jag vet inte hur jag ska avsluta men om du tagit dig såhär långt ner vill jag bara säga grattis och kom ihåg att vara rädda om er! Jag tog ju inte bussen hem och J är nykterist så detta var liksom absolut inte farligt, men det kan ju alltid hända saker. Ha det i alla fall bra, så ses vi i nästa inlägg! Hejdå. :) 

 

 

-

Av Helen Sahlin - 15 augusti 2016 00:04

Tankarna går just nu i virvlar och måste stänga fönstret för att inte släppa in för många insekter som förstör friden här inne.
Nu ska jag försöka att samla mig och få upp fokus på det jag egentligen vill komma fram till, även fast jag inte ens vet det själv. Men jag vill försöka ändå. Detta har ingenting att göra med det jag tänkte skriva om egentligen, det är bara någonting som dök upp efter att ha suttit framför skärmen och sett Therese Lindgren prata om hennes mående de senaste 3 veckorna, självskadebeteende och att förlåta. Jag var väldigt nära på att gråta i många delar i hennes berättelse och det var för att jag kände igen mig i så mycket som hon sa. Nu menar just det som har att göra med själva förlåtandet och att det är väldigt jobbigt, samt svårt, att förlåta i detta fall vänner som sårat en eller skadat än psykiskt. Attt förlåta någon som gjort någonting som inte är okej mot en är svårt beroende på hur hög grad det är, liksom om det bara skett ett små tjafs så är det lättare för mig att förlåta eftersom jag oftast glömmer bort det efter ett tag. Men saker som man i detta fall bli anklagad för eller ljuger om är en annan femma. När jag var yngre hade jag ganska mycket problem med det eftersom jag vill vara så ärlig som möjligt (även om det ibland har skadat eller sårat andra) dock var det ju saker som jag inte vill att folk skulle veta om mig eller saker jag skämdes över och då har jag själv ljugit. Jag tänkte liksom inte på det när jag var yngre eftersom det bästa var att säga sanningen, men jag sa sanningen om fel saker och ljög om fel saker (som dessutom många fattade var en lögn) så det blev bara värre och till slut visste jag inte om jag bara skulle säga sanningen eller helt enkelt hålla käft. Att hålla käft funkade fast jag mådde riktigt dåligt av det. Det jag trodde dock ett tag var att jag förtjänade att må dåligt eftersom jag själv också har sårat folk, ljugit och allt dylikt. Jag ville liksom inte prata med mina närmaste om det då jag inte tyckte att jag var värd deras tid. Sedan kände jag mig också hemsk eftersom jag oftast fokuserade vad folk hade gjort mot mig och som Therese säger i sin video så ville jag att de människorna som hade gjort något mot mig skulle få känna vad det verkligen gjort mot mig, i alla fall när jag har liggat och gråtit och varit helt förkrossad. För det känns inte som någon verkligen förstår hur det känns förän de upplevt det själv. Samtidigt vill jag ju absolut inte skada eller ge ut hämnd på något vis, jag vill bara liksom ibland få folk att förstå hur det kan kännas att ta emot svek, lögn eller något annat hemsk personen i frågan gjort mot dig.
Therese pratade också om ett tabubelagt (vet ej om det är ett ord) ämne, självskadebeteende och att hon inte visste mycket om det osv. Det är ett väldig laddat ämne och det kan jag förstå också, då det handlar om att man antagligen mår dåligt och samhället som är centrerat kring att fullt normala, friska, människor mår bra jämt och att det är det man måste svara när någon frågar än. Annar blir det stelt eftersom man inte vet hur man ska hantera att en faktiskt mår skit en dag. Jag vet inte om jag har haft självskadebeteenden mer än ärtstörning och grejen är att jag har knappt något minne av det alls att vi någonsin pratat om självskadebeteende, depression eller någonting om psykiska sjukdomar i skolan. Det mesta jag har lärt mig om tillexempel depression är via internet eller av min mamma som lidit av depression större delen av mitt liv. Jag tycker verkligen det är fel att vi inte blir mer pålästa om det nu när depression, självskadebeteende och psykisk ohälsa verkligen är normalt i dagens samhälle, för jag tror det ligger endel okunnighet av att man har rädsla, rädslan att prata om det och att förstå.
Nu känns det som att allting går på en rak linje och huvudet helt plötsligt är tomt på alla de tankarna som svävade runt tidigare. Jag bara skriver rakt ut från hjärtat, till hjärnan, ut på ett blankt blad. Mycket av det Therese sa i den videon som jag sa tidigare kände jag igen mig i, men hon pratade också om att aldrig riktigt kan lita på män som hon träffat och även killkompisar har beteet sig som svin. Jag kan liksom se det framför mig eftersom det har hänt endel sånt bland mina vänner, men jag tror samtidigt att det inte kommer att hjälpa att kalla män för svin för då kommer det bara bli en evig debatt och bråk. Jag vet att många män uppför sig rent ut sagt vidrigt men vi behöver inte lägga fokus på dem, utan på den näst kommande generationen som också får lära sig att gå in i sterotypen. Vi borde lära våra barn istället att man inte sårar någon annan människa oavsett kön, och att vi läser på mer om det som är aktuellt idag så vi kan förebygga för den kommande generationens mående. Godnatt.

Av Helen Sahlin - 11 augusti 2016 22:30

  



1. Jag får in mina rutiner igen. Att jag får en specifik tid när jag ska gå upp, gå lägga mig, äta lunch osv är nog något som jag känner att jag behöver mest just nu. Denna sommaren har jag verkligen bara gjort som jag känt för och inte pallat med rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att få komma in i de vanliga rutinerna igen! 

2. Jag får något att göra på dagarna.

3. Det är alltid lika kul att köpa nya block, pennor och annat till skolstarten.




4. Man kan offecielt nu tagga for real inför student ( och fasa över högskoleprovet som öppnar sin anmälan om 4 dagar!!!)

5. Det kommer bli underbart härligt att sitta på bussen dit eller hem, lyssna på musik och läsa en bok. Även fast det kan vara hemskt att gå på morgonbussen ibland så är ändå bussresorna ett av det bästa om jag har en riktigt bra dag. 

6. Hösten hälsar på med sin pensel full med färg! You name it, hösten kommer! Do I need to say more? 




7. 3 veckor efter skolan börjat så är det också min födelsedag! Turning 18 gonna be cray!

8. Sedan får jag också mitt studiebidrag sista September och taggar enormt mycket på att bli en lite mindre fattigare student!

9. Man får träffa lite vänner igen och hälsa på dom nya 1:orna (00:orna!! :o)

10. Sedan är ju detta sista året på gymnasiet och jag hoppas att jag inte blir lika stressad som förra året! (även fast jag behöver plugga mer). Men det kommer ändå kännas coolt att börja 3:an (gud va gammal man känner sig!).

11. Och sist men inte minst så blir det bara allmänt skönt att komma tillbaka till skolan och roligt att få lära sig nya saker. :)

Av Helen Sahlin - 6 augusti 2016 18:45

Den senaste tiden så har jag hängt endel på pinterest och eftersom mamma beställde hem batik färger och jag har köpt lite inredning (eller muggar för 15 kr) så tog jag lite hjälp av mitt pinterestberoende och faktikst gjorde lite av de sakerna som jag hade lagt till på min ''anslagstavla''. Och här neranför ser ni resultatet.




 



Resultat numero uno!

 



 





    


Resultat numero dos! Dessa byxor är nog de som jag är mest stolt över,

helt otroligt att jag har gjort dom här! Jag kallar dom för slaktarjeansen. xD



 


Resultat numero tres! Tycker inte de blev så jättebra, men lite coola ändå!  

 


Här är länk till min pinterest: HelenSahlin98

Presentation


En blogg som uppdateras när jag känner för det!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv - Äldre inlägg

RSS

Besöksstatistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se