Hellu! Ville bara förmedla att imorgon är det offecielt vinter och vad kan inte vara roligare än att köra i gång med en julkalender här på bloggen ( eller bara en vanlig writing challeng som jag tröttnar på efter ett tag WOHOO!! ^-^/) 

Jag ska i alla fall försöka skriva så mycket som möjligt till den 24 December, det kommer gå lite efter writing challengen men också lite smakprov på dikter eller varför inte den grejen jag skriver på just nu. :) 

Vi får i alla fall se hur det går så säger vi så! 

Ses!

När jag var liten fanns det en pojke i mitt kvarter som jag träffade första veckan jag flyttade till Kina, 2006. Jag minns mig själv då som en en liten skum unge som hade väl varit lite busig och så ibland, men när jag flyttade dit och träffade honom och massa andra barn i kvarteret. Det var då busighetsfaktorn ökade markant. 

När mina tjejkompisar som jag hade först umgåts med flyttat, eller jag bara slutat umgås med för att jag hade insett att de var idioter så var det bara han kvar ( och en 5-7 år yngre tjej) som jag umgicks med. 

Den här pojken och jag gjorde väldigt mycket tillsammns, fast vi först nästan hatade varandra eller aa tyckte illa om varandra. Men vi började umgås allt oftare och han tog mig till platser i Kinna som jag inte visste fanns. Vi klättrade upp för ett jättehögt berg, där vi hade utsikt över hela Kinna. Vi var ofta hemma hos dig och spelade massa olika brädspel, bordshockyspel (det var min favorit), bilbana som du hade fått i julklapp. Vi smälde tomteblås i din tomt och hoppade studsmatta i din trädgård. Jag försvarade dig ibland när du bråkade med en annan utav dina vänner, men jag slog dig också så hårt att du fick näsblod och då blev jag kallad för ''bögjävel'' vilket jag tycker nu i framtiden är ganska kul. 

Jag minns också när vi bakade chockladbollar hemma hos dig och din stora syster höll på att pyssla med samma pysselsaker som mamma brukade beställa hem till oss. Din syster tyckte om mig, att jag hade bra inflytande och inte höll på med dumheter. Även din familj tyckte det tills en annan av mina tjejkompisar kom in i bilden. Hon tyckte du var korkad och med det sagt var jag också tvungen att tycka det så då kom jag oftast på idéer som skulle reta upp dig. Även fast jag vet att jag ville det då och älskade att provucera folk, speciellt dig så gjorde jag nog bara det för att jag är jag, du är du och sådant här gör jag med alla mina killkompisar, även med de idag. Detta i alla fall lede till de enorma och roliga jakterna då vi blev jagade av dig och dina kompisar, men också till att dina föräldra började tycka illa om mig, eftersom vi började skicka hem brev och det var oftast din pappa som läste de. Sedan efter det blev uppbrottet och vi slutade umgås tills jag sa hejdå till dig några månader, dagar eller veckor innan vi flyttade. 

Jag vet att du hade känslor för mig och tyckte om dig, jag vågade väl aldrig erkänna att jag gillade dig men inte visste på vilket sätt jag gillade dig. Du gav mig många äventyr då alla vänner hade lämnat mig eller bara utnytjat mig och stuckit iväg. Det är bara extremt konstigt att jag inte insåg det föräns jag såg en bild på chockladbollar, fan det var vår grej, det första jag bakade utan vuxna i närheten vad jag minns. Vi var riktigt bra vänner ett tag, typ bästa vänner men också ibland fiender. Vi bråkade mycket men blev också oftast snabbt vänner igen. Det är skumt att jag inte har tänkt på dig, vad vi gjorde såhär mycket på 7 år. En saknad av dig trots att du hade fel och brister känns väldigt underlig och plötslig, men jag kan deala med det. Mina funderingar cirkulerar just nu bara kring om vi någonsin kommer ses igen. Antagligen aldrig någonsin mer.