Okej, detta inlägget har jag planerat att skriva i ungefär en vecka. Det har dock inte blivit av eftersom det har varit mycket att planera inför Johannas ''surpriseparty'', min mobil gick sönder (det har inget att göra med det jag ska berätta nu) och så ska jag dessutom på tacokväll hos Johanna idag. så jag ska försöka att berätta denna historian med så mycket detaljer som möjligt, men ändå inte dra ut på det. Jag kan bara säga att detta som jag kommer berätta är antagligen inte det sjukaste som har hänt mig (som jag tyckte när jag kom hem 2 på natten för 6 dagar sen). Men jag tycker fortfarande det var sjukt oväntat. Jag kommer bara nämna Hinken, Gabriel och Johan namn, eftersom jag vet inte om det är så bra att lämna ut de personernas namn som är inblandade. Fast tekniskt sätt är jag 99% säker på att ingen av dom kommer läsa det här, men känner ändå att jag inte vill ge ut deras namn (kanske kan förkorta det med bokstäver, men ej mer än så. Men Leona, om du vill veta vilka det är så får du skriva i chatten, tro mig dock när jag säger att jag tror inte du vet vilka det är för ingen som jag och en annan kompis har frågat känner ''den'' personen. Aja, i alla fall. Borde börja berätta nu.

Del 1- Början
Allt började då för en vecka sedan att jag vaknade upp som jag vanligtvis brukar göra. Jag har sett bilder på när några av mina vänner var på stadsfesten och jag kände mig lite avundsjuk för ingen hade frågat mig. Jag trodde att Gabriel hade kommit hem från ''det stället han skulle till'' på fredagen för vi hade bestämt att vi skulle träffa några i församlingen och grilla, då de hade kommit britter på besök till Bergkvara. Men han hade sagt samma dag som jag trodde han kom hem att han antagligen inte kunde eftersom han skulle fira sin morbror och jag tänkte typ: Aja, då går jag väl själv med mamma då. Men när mamma vaknade mådde hon inte så bra så då förstod jag att det inte skulle bli något av med det. Så då funderade jag: hmm.. Ska jag gå på stadsfesten i alla fall? För jag visste att det skulle vara en artist, Little Jinder, som skulle uppträda klockan 8 och då tänkte jag att jag kunde ju åka dit någon timme innan, umgås med vänner i Kalmar, se artisten och sedan åka hem. Grejen var den att jag funderade på att fråga någon från torsås hållet om de ville följa med men jag kände att det var på så kort varsel och jag ville egentligen helst kunna bara se den artisten utan att känna mig tvungen att hänga med folk vart de än går. Så jag skickade istället på snapchat till Hink, L, Johan och J om de skulle gå på stadsfesten och jag fick svar från Hinken först att han skulle gå och sedan av J att hon skulle komma lite senare då hon var i Växjö just då. Det jag trodde var att hon skulle komma ungefär samtidigt som jag skulle komma in, men det gjorde hon verkligen inte. Jag förstod alltså redan att jag skulle umgås med Hinken och hans vänner innan J kom och Joinade oss och jag visste ju inte vilka de andra var som skulle komma, jag trodde ju typ bara att det var personer jag kände osv, så jag var inte riktigt beredd vilka som skulle vara där. L svarade i alla fall ( TACK OCH LOV!) och hon undrade såklart vilka som kommer och då skrev jag att J och Hinken kommer komma och det kändes rätt chill så hon beslöt sig för att möta upp med oss och etc. Grejen var bara att varken Hinken eller J svarade på vilken tid de skulle komma och eftersom jag bor på landet så är ju jag tvungen att anpassa mig efter busstiderna. Och jag kan säga er direkt att busstiderna är INTE bättre på en Lördag, så jag väntade på svar och jag får alltid panik när man ska planera något och de/den andra personen/personerna är helt chill eller bara inte vet hur de ska göra (#Gabrieliettnötskal), det är rätt jobbigt eftersom bussarna går som de går och jag själv blir så jäkla stressad när sånt händer. Och jag hade verkligen smått panik eftersom jag inte fick svar och kloackan var cirka halv 5 och min buss skulle gå 5 över 5. L föröskte lugna mig och inte stressa upp mig själv, vilket funkade sådär, och till slut svarar Hinken när jag är vid min busshållplats och på bussen bestämmer vi platsen jag ska träffa dem och allting.

Del 2- När allt fuckar upp

 Jag kände fortfarande ingen lättnad för jag visste inte vilka de andra personerna var och L skrev att hon skulle komma en halvtimme efter mig. Och det är ungefär nu allt konstigt börjar hända. När jag kom fram till Kalmar så gick jag till Sveaplan och mötte upp Hinken, A och E som stod och snackade om massa saker jag inte hängde med i. Jag kände ju A sedan innan men E hade jag aldrig träffat och det är just denna personen som jag verkligen inte hade någon aning om eller visste alls någonting om. Aja, vi var där och väntade i mer i en halvtimme på folk. Jag väntade på L och de väntade på någon jag trodde hette Samir (men det var tydligen inte hans namn) och resten av kvällen kallade jag honom för Samir och Viktor (vet fortfarande inte varför jag skrattade åt det men tyckte det var as kul).

Vi stod i alla fall där och väntade och det verkade som att de var hungriga för jag hade lite av min mammas bröd i väska och de försökte ta av det så jag ringde L och frågade vart hon var och då sa hon att hon skulle bli lite sen osv. Hinken och resten blev trött på att vänta så de bara lämnade mig där jag var och gick til Max... Så jag väntade kvar som den äkta vän jag var på L :p Samtidigt som jag väntade fick jag en snap från J där hon skrev att hon skulle komma runt 11 tiden på kvällen. Jag fick inte riktigt panik men jag tänkte typ: Jahapp, vad gör jag tills dess då?, för jag visste att L inte ville vara ute så länge och dessutom kände inte hon Hinken eller de andra så jag var rädd att det skulle bli stelt och så. Men jag bara dealade med det och mötte upp L och så gick vi mot Max där de andra var. Jag presenterade L för alla (inte alla på max, men ni fattar vad jag menar) och så började vi prata. Hinken och A pratade om Star Wars, Samir och Viktor satt mest tyst i ett hörn och jag, L och E pratade om allt möjligt. Jag minns att vi kom in på konspirationsteorier och helt från ingenstans började vi prata om konspirationsteorin om Hitler. Jag vet inte vart det kom ifrån men helt plötsligt säger E att Hitler hade en mikropenis och jag vet inte vad Hinken sa för att någon sekund efter så skriker han ut att Hitler hade en mikropenis 2-3 gånger, högt och tydligt inne på Max. Och ja, folk tittade snett mot vårt bord. Jag ville typ ut därifrån så snabbt som möjligt för det var ganska pinsamt :I. Vi gick till slut därifrån för att gå tillbaks till stadsfesten och kolla runt. Det var fortfarande jag, L och E som pratade och gick längst fram och Hinken och A gick längre bak, Samir&Viktor hade gått och kom inte tillbaka på hela kvällen. Lol, låter som en läskig spökhistoria xD. Men jag, L och E fangirlade över munkar som vi ville köpa och E visadebilder från när han var i Kina och jag pratade Japanska medan han (E) svarade på Kinesiska och vi hade det ganska kul. Men jag började märka att E mer och mer börjar närma sig L och det blev allt stelt. Han började komma närmare och viska saker i hennes öra och jag kunde verkligen känna att hon tyckte det var lite obehagligt. 

Vi gick runt i Kalmars innerstad och kollade runt lite, vi tappade bort varandra en gång och det började regna lite så det var tur att man hade med sig regnjacka(Y) Hinken och A ville se något band/artist/ jag vet inte som hette Trofast. Varken jag eller L tyckte artisten var särskilt bra så vi ställde oss längst bak både pga det och för att det var riktigt jävla högt ljud. När Trofast hade spelat klart så kom E och de andra fram till oss och sa att de skulle åka hem till E och vi fattade inte varför och hur men de förklarade att vi bara hade 20 min på oss att hinna fram och tillbaka så vi började springa mot A's bil. Det berättade på vägen att E tydligen skulle langa över en Vodka flaska till någon och att det var därför vi skulle skynda oss. Det var då jag fick reda på att E inte var en UNF:are. Jag ska försöka förklara det här, det är så att Hinken, A och jag är UNF:are (alltså nykterister). Och vi satte oss allså i en UNF:ares bil och körde hem till snubben E för att han ska kunna hämta en Vodka flaska och langa den vidare??? Det hela vara bara så konstigt... Men i alla fall, A hade parkerat bilen precis vid stationen, så det var inte alls någon lång bit och gå. Och det tog inte alls särskilt lång tid eftersom E typ sprang upp till sin lägenhet på 3 min och så åkte vi rakt in till stan igen. När vi var tillbaka inne i stan såg vi en stund på Norlie& KKV, som jag för övrigt har ett starkt minne av att jag sett förut men det kanske jag inte har kommer verkligen inte ihåg. E försvinner (antagligen för att langa över vodkan) men innan dess så byter han facebook med L och jag pratar om att jag vill ha en Volkswaggen buss xD Haha var bara tvungen att ta med det för hade verkligen viljat ha en sån! Vi pratade också om att göra om det till en  scooby doo bil och allt möjligt! XD Men när klockan var typ 10 och precis när Jo kom så beslutade jag och L oss för att dra hem till henne och vänta på J där, för jag tänkte typ att jag kan ju alltid träffa Hink, Jo och A senare med J. Jag trodde liksom att J skulle vara frame vilken sekund som helst, men när jag ringde till henne (ungefär innan 10 tiden) så hade hon typ inte ens åkt från Växjö än. Låt mig bara påpeka att det tar 1 timme och 20 minuter att åka från Växjö till Kalmar och J ringde alltså och sa att hon var på väg vid kvart över 10 typ, så sjag skulle få stanna hos L ett bra tag till. Jag var dock okej med det eftersom jag just då helst av allt ville bara sätta mig ner och ta in av det som hade hänt.

Del 3- Hemgången och in på natten

Jag stannade hemma hos L fram till kvart i 12 ungefär och vi gjorde inte så mycket mer än att prata och gå igenom det som hade hänt. Jag kände mig riktigt lättad, men också trött. Jag hade samtidigt lite ångest för jag visste inte när jag skulle komma hem. J ringde när hon nästan var framme i Kalmar och hon hade tydligen med sig en annan person från Växjö jag aldrig hade träffat förut. Vi åkte då in till stan och ställde bilen bakom domkyrkan, där parkering var läskigt tom. Klockan var prick midnatt och jag hade aldrig varit ute så sent i Kalmar någonsin. J hade bestämt att hon skulle möta upp en kompis från skolan till oss som jag hade sett tidigare den dagen. Det var 20+ gräns på klubbarna inne i staden denna lördagen så hon kom inte in, eller aa ingen av våra vänner kom ju in. För J visste att Hink, Jo och A var någonstans i Kalmar och försökte ta sig in. Vi gick först lite runt i Kalmar och sen gick vi till Max för den skolkompisen som jag och J kände blev hungrig. Jag såg några i min klass där inne på och tydligen var det en annan från min klass som också hade sett mig där och I don't know. Antagligen var det många som såg mig som jag inte ens märkte. Denna skolkompisen eller vad man ska kalla henne var lite onykter så efter att vi hade varit på max och gick tillbaka till bilen så sa hon att hon mådde illa och dte kändes som hon behövde spy och jag sa: Du spyr inte i närheten av mig i alla fall!. Som tur var spydde hon inte. Men aa, den personen från Växjö brukade inte komma till Kalmar så ofta så J bestämde sig för att visa henne runt om i Kalmar. Så vi åkte runt Hansa city, där det också var helt tomt, och tillbaka igen så att denna skolkompisen skulle hinna med sin buss hem som gick halv 2 eller något. Efter vi hade lämnat av henne på stationen så var vi äntligen på väg hemåt. Jag ringde mamma och berättade det, för hon trodde jag senast skulle vara hemma typ halv 1 så ville jag bara ringa henne så hon skulle slippa vara orolig. Jag kom hem cirka 2 på natten och jag har aldrig varit ute så länge i hela mitt liv. Asså jag har gått nattpromenader och så men det var liksom första gången jag var inne i Kalmar vid den tiden och det var första gången jag såg så många vara ute i stan vid den tiden. Det var helt enkelt mycket som skedde första gången. 

Jag somnade inte förens efter 3 då jag pratade med lite människor via messenger osv, och nästa dag jag vaknade upp så undrade jag verkligen vad det var som verkligen hade hänt. Jag kan säga att nu i efter hand, en vecka senare, så känns det fortfarande konstigt för jag brukar verkligen inte göra sånt här. Det var på ett sätt kul för att det var så händelserikt, men samtidigt läskigt eftersom jag verkligen inte var beredd pådet här. Jag vet inte hur jag ska avsluta men om du tagit dig såhär långt ner vill jag bara säga grattis och kom ihåg att vara rädda om er! Jag tog ju inte bussen hem och J är nykterist så detta var liksom absolut inte farligt, men det kan ju alltid hända saker. Ha det i alla fall bra, så ses vi i nästa inlägg! Hejdå. :) 

Tankarna går just nu i virvlar och måste stänga fönstret för att inte släppa in för många insekter som förstör friden här inne.
Nu ska jag försöka att samla mig och få upp fokus på det jag egentligen vill komma fram till, även fast jag inte ens vet det själv. Men jag vill försöka ändå. Detta har ingenting att göra med det jag tänkte skriva om egentligen, det är bara någonting som dök upp efter att ha suttit framför skärmen och sett Therese Lindgren prata om hennes mående de senaste 3 veckorna, självskadebeteende och att förlåta. Jag var väldigt nära på att gråta i många delar i hennes berättelse och det var för att jag kände igen mig i så mycket som hon sa. Nu menar just det som har att göra med själva förlåtandet och att det är väldigt jobbigt, samt svårt, att förlåta i detta fall vänner som sårat en eller skadat än psykiskt. Attt förlåta någon som gjort någonting som inte är okej mot en är svårt beroende på hur hög grad det är, liksom om det bara skett ett små tjafs så är det lättare för mig att förlåta eftersom jag oftast glömmer bort det efter ett tag. Men saker som man i detta fall bli anklagad för eller ljuger om är en annan femma. När jag var yngre hade jag ganska mycket problem med det eftersom jag vill vara så ärlig som möjligt (även om det ibland har skadat eller sårat andra) dock var det ju saker som jag inte vill att folk skulle veta om mig eller saker jag skämdes över och då har jag själv ljugit. Jag tänkte liksom inte på det när jag var yngre eftersom det bästa var att säga sanningen, men jag sa sanningen om fel saker och ljög om fel saker (som dessutom många fattade var en lögn) så det blev bara värre och till slut visste jag inte om jag bara skulle säga sanningen eller helt enkelt hålla käft. Att hålla käft funkade fast jag mådde riktigt dåligt av det. Det jag trodde dock ett tag var att jag förtjänade att må dåligt eftersom jag själv också har sårat folk, ljugit och allt dylikt. Jag ville liksom inte prata med mina närmaste om det då jag inte tyckte att jag var värd deras tid. Sedan kände jag mig också hemsk eftersom jag oftast fokuserade vad folk hade gjort mot mig och som Therese säger i sin video så ville jag att de människorna som hade gjort något mot mig skulle få känna vad det verkligen gjort mot mig, i alla fall när jag har liggat och gråtit och varit helt förkrossad. För det känns inte som någon verkligen förstår hur det känns förän de upplevt det själv. Samtidigt vill jag ju absolut inte skada eller ge ut hämnd på något vis, jag vill bara liksom ibland få folk att förstå hur det kan kännas att ta emot svek, lögn eller något annat hemsk personen i frågan gjort mot dig.
Therese pratade också om ett tabubelagt (vet ej om det är ett ord) ämne, självskadebeteende och att hon inte visste mycket om det osv. Det är ett väldig laddat ämne och det kan jag förstå också, då det handlar om att man antagligen mår dåligt och samhället som är centrerat kring att fullt normala, friska, människor mår bra jämt och att det är det man måste svara när någon frågar än. Annar blir det stelt eftersom man inte vet hur man ska hantera att en faktiskt mår skit en dag. Jag vet inte om jag har haft självskadebeteenden mer än ärtstörning och grejen är att jag har knappt något minne av det alls att vi någonsin pratat om självskadebeteende, depression eller någonting om psykiska sjukdomar i skolan. Det mesta jag har lärt mig om tillexempel depression är via internet eller av min mamma som lidit av depression större delen av mitt liv. Jag tycker verkligen det är fel att vi inte blir mer pålästa om det nu när depression, självskadebeteende och psykisk ohälsa verkligen är normalt i dagens samhälle, för jag tror det ligger endel okunnighet av att man har rädsla, rädslan att prata om det och att förstå.
Nu känns det som att allting går på en rak linje och huvudet helt plötsligt är tomt på alla de tankarna som svävade runt tidigare. Jag bara skriver rakt ut från hjärtat, till hjärnan, ut på ett blankt blad. Mycket av det Therese sa i den videon som jag sa tidigare kände jag igen mig i, men hon pratade också om att aldrig riktigt kan lita på män som hon träffat och även killkompisar har beteet sig som svin. Jag kan liksom se det framför mig eftersom det har hänt endel sånt bland mina vänner, men jag tror samtidigt att det inte kommer att hjälpa att kalla män för svin för då kommer det bara bli en evig debatt och bråk. Jag vet att många män uppför sig rent ut sagt vidrigt men vi behöver inte lägga fokus på dem, utan på den näst kommande generationen som också får lära sig att gå in i sterotypen. Vi borde lära våra barn istället att man inte sårar någon annan människa oavsett kön, och att vi läser på mer om det som är aktuellt idag så vi kan förebygga för den kommande generationens mående. Godnatt.

1. Jag får in mina rutiner igen. Att jag får en specifik tid när jag ska gå upp, gå lägga mig, äta lunch osv är nog något som jag känner att jag behöver mest just nu. Denna sommaren har jag verkligen bara gjort som jag känt för och inte pallat med rutiner, så det ska faktiskt bli skönt att få komma in i de vanliga rutinerna igen! 

2. Jag får något att göra på dagarna.

3. Det är alltid lika kul att köpa nya block, pennor och annat till skolstarten.

4. Man kan offecielt nu tagga for real inför student ( och fasa över högskoleprovet som öppnar sin anmälan om 4 dagar!!!)

5. Det kommer bli underbart härligt att sitta på bussen dit eller hem, lyssna på musik och läsa en bok. Även fast det kan vara hemskt att gå på morgonbussen ibland så är ändå bussresorna ett av det bästa om jag har en riktigt bra dag. 

6. Hösten hälsar på med sin pensel full med färg! You name it, hösten kommer! Do I need to say more? 

7. 3 veckor efter skolan börjat så är det också min födelsedag! Turning 18 gonna be cray!

8. Sedan får jag också mitt studiebidrag sista September och taggar enormt mycket på att bli en lite mindre fattigare student!

9. Man får träffa lite vänner igen och hälsa på dom nya 1:orna (00:orna!! :o)

10. Sedan är ju detta sista året på gymnasiet och jag hoppas att jag inte blir lika stressad som förra året! (även fast jag behöver plugga mer). Men det kommer ändå kännas coolt att börja 3:an (gud va gammal man känner sig!).

11. Och sist men inte minst så blir det bara allmänt skönt att komma tillbaka till skolan och roligt att få lära sig nya saker. :)

Den senaste tiden så har jag hängt endel på pinterest och eftersom mamma beställde hem batik färger och jag har köpt lite inredning (eller muggar för 15 kr) så tog jag lite hjälp av mitt pinterestberoende och faktikst gjorde lite av de sakerna som jag hade lagt till på min ''anslagstavla''. Och här neranför ser ni resultatet.

Resultat numero uno!

Resultat numero dos! Dessa byxor är nog de som jag är mest stolt över,

helt otroligt att jag har gjort dom här! Jag kallar dom för slaktarjeansen. xD

Resultat numero tres! Tycker inte de blev så jättebra, men lite coola ändå!  

Här är länk till min pinterest: HelenSahlin98