"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9759567688"

Hello! Hoppas ni har det bra! 

Mycket har hänt sedan sist, tro det eller ej, så därför tänkte jag göra en update på hur det har gått och hur jag mår.

För de som missat är jag just nu sjukskriven för utmattningssyndrom och stress och har varit det i 2 och en halv vecka.

Jag hade tänkt dela med mig lite av hur det känns och allt mest för att infromera och ha så jag kan kolla tillbaka och se.

Jag vill inte hamna här igen men jag vet att det är så lätt att göra det och det är väldigt stor risk för att jag kan hamna här igen.

Om man kan sammanfatta dessa 2 veckorna på ett sätt så skulle det vara: Väldigt upp och ner.

Jag mår ju bra just den här dagen, men det kan skifta exakt på minuten.

Vissa dagar har jag bara vaknat upp och känt att "Det här är en dålig dag" och så har jag inte kunnat göra så mycket mer åt det.

Vissa dagar har varit bra men då har jag istället gjort för mycket så att jag inte kan göra någonting i flera dagar framöver. Oftast när jag har bra dagar glömmer jag bort att jag är sjuk och tror jag kan klara av exakt lika mycket som när jag var frisk, och till och med lite till. Det har nog egentligen varit det svåraste under dessa veckor, att acceptera att jag inte orkar med allt jag vill just nu och att jag inte orkar med vissa grejer mer. 

Jag har verkligen kommit till insikt i vad som egentligen är bra för mig, och vad som jag bara borde sluta med eller hålla mig undan. Under flera år har jag bara låtit mig själv göra vissa saker eller låtit vissa personer vara en del av mitt liv som egentligen mer skadar mig än ger mig energi. Jag har lärt mig vilka människor som jag förtjänar och som förtjänar mig, och även att säga nej. Det är något av det viktigaste man måste lära sig för att kunna må bra. 

Dessa 2 och en halv veckor har snarare känts som 1 och en halv månad för jag känner att jag har fått ut mer av att vara sjukskriven än när jag var "frisk!. Jag har enbart gjort det jag tycker är kul, varit med personer jag tycker om under hela Januari. Allt har bara gått så fort, men ändå så långsamt, och det har varit skönt. Det har verkligen varit skitskönt att vara sjukskriven och bara släppa det. Att bara släppa taget om allt var ångest innebar och bara få ta ett break. 

Självklart är det ju så att ens ångest försvinner inte bara för att man släpper taget om att hålla upp en fasad, jag har haft och har ångest var och varannan dag men det är inte lika jobbigt som det var i December då det hände för mycket runt omkring mig samtidigt som jag bearbetade allt jag hade varit med om 2017. Skolan, slutbetyg, jobb, student, jobb heltid, körkort och sen pang med jobb igen. Har säkert tjatat om det tidigare men det blev bara för mycket och jag kände det redan 1 och ett halvt år tidigare. 

Idag tänker jag ofta tillbaka och tänker att: Om jag hade gjort det här och det här så hade det inte blivit såhär, bla bla bla. Det är dock så onödigt att tänka så. Även fast jag stannade upp mitt i livet, nu menar jag verkligen mitt i livet för jag är 19 år och har så mycket kvar att jobba med innan jag verkligen kan leva fullt ut, så känner jag att detta var nog ett av det bästa som kunde hända mig. Det kunde blivit så mycket värre, jag kunde blivit inlagd, jag kunde fått medicin som jag måste ta dagligen, jag kunde fått en utmattningsdepression eller så kunde jag dött. Ja, man kan dö av stress.

Jag hade tur. Jag sökte hjälp i tid och fick hjälp i tid. Om det hade gått längre hade säkert något av de ännu värre sakerna kunnat hända mig. Jag är så tacksam för min mamma och mina vänner som jag har. Har sagt det tidigare men finns inga ord för hur mycket de betyder för mig och jag vet nu att jag måste sluta tvivla och att jag aldrig mer borde tvivla på dom. Jag har mått dåligt flera gånger tidigare och dom finns alltid där för mig så hade verkligen inte klarat det annars. <3

Även fast jag varit 100% nu i Januari så har jag under hela höstterminen gått en teaterkurs på Lördagarna. Det har ju varit som ni vet en väldigt upp och ner höst men jag har ändå försökt att gå på lektionerna och göra uppgifterna så gott jag kan. Ibland trodde jag inte att jag skulle orka, men jag lyckades och vi hade ett litet uppspel den 14 Januari.

Jag tror teatern är det som varit det bästa med denna hösten och ljuset i det hela som har hänt. Jag fått lära känna många nya människor och fått vänner som jag hoppas ska vara för livet. Jag har även fått mycket support av lärarna och min härliga grupp som jag vill tacka något oerhört, särskilt den lilla gruppen som satte ihop vår pjäs. <3

The black angels rules!! :D 

Hoppas verkligen jag får träffa dom mer i framtiden!

Så trots mycket dåligt så finns det ju alltid något bra i det hela och jag tror jag verkligen har funnit något bra, för just nu ser det mer ut som att jag bara har dåliga dagar i ett bra liv. Har massa hemliga planer som kommer komma upp här lite senare när jag är helt 100% säker. Men kan säga redan nu att jag kommer fortsätta läsa teater denna våren, jag kommer börja dansa, jag kommer börja testa lite nya hobbys, jag kommer åka till Island och förhoppningsvis lära känna fler nya människor. :) 

Jag kommer även försöka hålla denna bloggen mer uppdaterad och skriva fler inlägg. Har tänkt att jag ska börja skriva mer om psykisk ohälsa, tips på hur man kan hantera stress, mina erfarnheter, mina resor och fler saker som jag tycker är intressanta. Jag har även en konstblogg som jag kan länka i något annat inlägg. Jag har tänkt att jag ska försöka bli mer aktiv där till våren eftersom det blir mycket att göra allt på samma gång som sagt xD

Ha de bra! Seeyu <3

Hej hörni! 

Det märks att det är höst ute när det blåser så mycket så att fönstret låter och jag lyssnar på den enda The Smiths- låt jag har på min osamhängande spotifylista. 

Nu har jag inte skrivit något på 2 månader och det har hänt lite saker sedan dess. Jag har slutat mitt sommarjobb, tagit KÖRKORT!!, av det fått ett nytt jobb (som jag aldrig hade kunnat tänka mig innan men som jag är superglad över!!), slutat en kurs och börjat teater. Listan kan göras otroligt mycket längre men vill hålla mig kortfattad.

Men detta är några av de större grjerna som har hänt.

De senaste dagarna har jag inte gjort så mycket, det är första gången jag är ledig så många dagar/veckor på raken sedan studenten så jag vill bara kunna vila upp mig, börja jobba lite smått, gå teatern och göra det jag tycker är kul. 

Snart är detta året slut och jag är taggad på 2018 för jag vet att det kommer hända massor med roliga saker det året. Men jag har samtidigt ingen aning hur det året kommer gå, om det går lika fort som detta året vet jag inte riktigt vad jag ska göra haha.  

Jag ska försöka göra fler uppdateringar i år, har varit väldigt dåligt just i år men det är för att jag knappt haft någon tid alls i år och när jag haft tid så har jag bara viljat vila/sova. 

Vi ses när vi se helt enkelt!

Hej.

Jag börjar ju varje mening med att jag vet att det var ett tag sedan, men nu var det är det ju faktiskt. 

Jag har tänkt på att skriva ett blogg inlägg nu under en väldigt lång tid, men jag har verkligen inte haft någon tid överhuvudtaget. Det finns egentligen så mycket att skriva och berätta om och känner att om jag skulle göra en årsresume så skulle det ta flera veckor att läsa. Men något form av inlägg för att sumerar detta år behövs, för behöver verkligen reflektera över vad fan som har hänt detta året. Allt har gått så snabbt att jag inte hunnit med och nu är det liksom snart ett nytt år, mitt sista år som tonåring - men inte som instabil. 

Vill bara egentligen skriva detta inlägget och berätta att jag lever. Jag har verkligen viljat skriva mer än jag har gjort detta året, men på grund av skola, stress, depression och utmattning så har jag mestadels bara gjort det som varit mest nödvändigt (hålla kontakt med de som är mina närmaste vänner och familj, samt vilat). Dock ska jag försöka (kan dock inte lova) att börja skriva mer (för jag älskar att dockumentera vad som händer i mitt liv c: ). Det lär också behövas skriva mer, då jag har mycket att berätta om mina äventyr jag varit med om och ska vara med om 2017.

2017 så ska jag nämligen åka till Japan (12 Januari, alltså väldigt snart!!!), ta körkort förhoppningsvis, gå på min första och antagligen enda bal, ta studenten, förhoppningvis komma in på den linjen jag vill på universitetet i Kalmar med omnejd, förhoppningsvis jobba lite och uppnå lite mål som jag har inför detta kommande år. Det kommer bli ett tuff år igen, antagligen men jag ska vara mer redo för utmaningarna som ställs!

Förhoppningsvis kommer 3 inlägg ut innan året (och kanske dagarna efter) är slut. Så vi ses då! :) 

Jag gör: Ett blogg inlägg, duuh!

Jag kan: STAVA!! Nä, men jag kan tydligen räkna ut folks strategier i schack

Jag köper: I preteritum så köpte jag en powerbank, termos och present till Hugo

Jag borde: Plugga inför prov, göra upp schema för nästa vecka, gå på toa

Jag måste: Snart verkligen gå på toa, städa i mitt kaosaktiga rum, planera/fixa och ordna med massa vuxensaker #grownUp

Jag vet: Att hur mycket jag än försöka deny:a så behöver jag ha en tvättkorg i mitt rum

Jag tycker: Om att äntligen ha lite egen tid

Jag tänker: På hur jäklans många grejer jag vill spara till, ångrar lite det jag har köpt och vill skaffa rabattkort överallt

Jag förbrukar: Min tid med att kolla på youtube och se tvätthögen växa

Jag lyssnar: På fåglarnas kvitter utanför mitt fönster

Jag drömmer: Om materiell lycka för tillfället, men också om att känna att jag har tid och använda den rätt

Jag längtar: Faktiskt efter julen (mest för snön), halloween/höstlov, tid till att läsa böcker

Jag fasar: Lite över Polen då jag kommer bo hos en familj som jag inte känner och prata engelska, annars typ inget just nu

Jag använder: Min mobil och Ipad om man nu menar tekniska prylar

Jag njuter: Av att sova

Jag blir: Glad av att se andra glada och av typ chocklad och mini dounats ^^

Jag äter: Ingenting för tillfälligt men funderar på att gå ner och hämta chocklad

Jag dricker: Vatten (påminner mig att jag måste gå ner och hämta nytt vatten)

Jag struntar: I gymnasiearbete just nu :l

Jag ska: Snart ner och hämta chocklad! Och förhoppningsvis kolla på någon film

Jag sparar: Till Japan, körkort, funderar på att börja pensionsspara (man tar sig inte till Norrland utan att spara, eller vad säger du Leona? :p)

Jag brukar: Plugga på vardagar, sova på helger och inte mycket mer

Jag stirrar: In i Ipadens själ

Jag läser: För tillfället en bok av David Levithan, Jag,en heter den

Jag vill: Just nu egentligen äta lunch för blev hungrig av denna listan xD



Hoppas ni har en fortsatt trevlig Söndag! :)


Här är HanaPees blogg om ni vill läsa den: blogg.ng.se/hanapee/

Tankarna går just nu i virvlar och måste stänga fönstret för att inte släppa in för många insekter som förstör friden här inne.
Nu ska jag försöka att samla mig och få upp fokus på det jag egentligen vill komma fram till, även fast jag inte ens vet det själv. Men jag vill försöka ändå. Detta har ingenting att göra med det jag tänkte skriva om egentligen, det är bara någonting som dök upp efter att ha suttit framför skärmen och sett Therese Lindgren prata om hennes mående de senaste 3 veckorna, självskadebeteende och att förlåta. Jag var väldigt nära på att gråta i många delar i hennes berättelse och det var för att jag kände igen mig i så mycket som hon sa. Nu menar just det som har att göra med själva förlåtandet och att det är väldigt jobbigt, samt svårt, att förlåta i detta fall vänner som sårat en eller skadat än psykiskt. Attt förlåta någon som gjort någonting som inte är okej mot en är svårt beroende på hur hög grad det är, liksom om det bara skett ett små tjafs så är det lättare för mig att förlåta eftersom jag oftast glömmer bort det efter ett tag. Men saker som man i detta fall bli anklagad för eller ljuger om är en annan femma. När jag var yngre hade jag ganska mycket problem med det eftersom jag vill vara så ärlig som möjligt (även om det ibland har skadat eller sårat andra) dock var det ju saker som jag inte vill att folk skulle veta om mig eller saker jag skämdes över och då har jag själv ljugit. Jag tänkte liksom inte på det när jag var yngre eftersom det bästa var att säga sanningen, men jag sa sanningen om fel saker och ljög om fel saker (som dessutom många fattade var en lögn) så det blev bara värre och till slut visste jag inte om jag bara skulle säga sanningen eller helt enkelt hålla käft. Att hålla käft funkade fast jag mådde riktigt dåligt av det. Det jag trodde dock ett tag var att jag förtjänade att må dåligt eftersom jag själv också har sårat folk, ljugit och allt dylikt. Jag ville liksom inte prata med mina närmaste om det då jag inte tyckte att jag var värd deras tid. Sedan kände jag mig också hemsk eftersom jag oftast fokuserade vad folk hade gjort mot mig och som Therese säger i sin video så ville jag att de människorna som hade gjort något mot mig skulle få känna vad det verkligen gjort mot mig, i alla fall när jag har liggat och gråtit och varit helt förkrossad. För det känns inte som någon verkligen förstår hur det känns förän de upplevt det själv. Samtidigt vill jag ju absolut inte skada eller ge ut hämnd på något vis, jag vill bara liksom ibland få folk att förstå hur det kan kännas att ta emot svek, lögn eller något annat hemsk personen i frågan gjort mot dig.
Therese pratade också om ett tabubelagt (vet ej om det är ett ord) ämne, självskadebeteende och att hon inte visste mycket om det osv. Det är ett väldig laddat ämne och det kan jag förstå också, då det handlar om att man antagligen mår dåligt och samhället som är centrerat kring att fullt normala, friska, människor mår bra jämt och att det är det man måste svara när någon frågar än. Annar blir det stelt eftersom man inte vet hur man ska hantera att en faktiskt mår skit en dag. Jag vet inte om jag har haft självskadebeteenden mer än ärtstörning och grejen är att jag har knappt något minne av det alls att vi någonsin pratat om självskadebeteende, depression eller någonting om psykiska sjukdomar i skolan. Det mesta jag har lärt mig om tillexempel depression är via internet eller av min mamma som lidit av depression större delen av mitt liv. Jag tycker verkligen det är fel att vi inte blir mer pålästa om det nu när depression, självskadebeteende och psykisk ohälsa verkligen är normalt i dagens samhälle, för jag tror det ligger endel okunnighet av att man har rädsla, rädslan att prata om det och att förstå.
Nu känns det som att allting går på en rak linje och huvudet helt plötsligt är tomt på alla de tankarna som svävade runt tidigare. Jag bara skriver rakt ut från hjärtat, till hjärnan, ut på ett blankt blad. Mycket av det Therese sa i den videon som jag sa tidigare kände jag igen mig i, men hon pratade också om att aldrig riktigt kan lita på män som hon träffat och även killkompisar har beteet sig som svin. Jag kan liksom se det framför mig eftersom det har hänt endel sånt bland mina vänner, men jag tror samtidigt att det inte kommer att hjälpa att kalla män för svin för då kommer det bara bli en evig debatt och bråk. Jag vet att många män uppför sig rent ut sagt vidrigt men vi behöver inte lägga fokus på dem, utan på den näst kommande generationen som också får lära sig att gå in i sterotypen. Vi borde lära våra barn istället att man inte sårar någon annan människa oavsett kön, och att vi läser på mer om det som är aktuellt idag så vi kan förebygga för den kommande generationens mående. Godnatt.

Hej allihopa! Tänkte att jag nu skulle göra en lite life update eftersom det var förfrågat och jag har inte jättemycket bättre för mig just nu. Jag orkar inte ta hela livssyner och berätta om allt jag har gjort sedan jag senast skrev här, för ni fattar att det är sommar, jag har sommarlov, etc etc. Det har nu gått en månad och det har varit en hel månad av vila, äventyr, umgåtts med många vänner, fått reda saker jag gått och funderat på under stora delar av mitt liv, men framförallt ha jag tagit igen mycket tid som jag la ner på att plugga som in i satfläsket mycket. Jag har inte heller något sommarjobb denna sommaren för jag kände i slutändan att jag behöver fokusera mer på att hitta mig själv och fundera vad jag vill göra i mitt liv denna sommaren, innan jag blir vuxen på pappret i September. Men ja, detta inlägge vill jag bara säga att jag lever och jag mår bra och okej. Jag vill försöka njuta så mycket av min sommar som möjligt så jag ska faktiskt nu gå ut på en promenad och ta lite kort på den vackra himlen som dykt upp utanför. Jag kanske laddar upp en bild på instagram: @HelenSahlin98_
Ha det bra så länge!

Japp, snart är det lov igen. Känns som vi haft lov hela tiden, det här är nog den konstigaste terminen någonsin. I alla fall. Här kommer bilder som beskrev mitt sportlov. "Don't believe me just mopp'' är utgångsorden